Lilla S upptäcker

Du är fem månader och sitter på köksbordet med mig tryggt bakom dig. Du fingrar efter den tomma assietten och får fatt i kanten. Den är tyngre än något du tidigare lyft men du får snart upp den och drar den mot dig. Du tappar taget och den hamnar upp och ner. Ljudet förvirrar dig. Det är ganska starkt och du verkar osäker på vad som åstadkom det. Du fingrar lite på termosen som står bredvid oss men bestämmer dig för assietten.

Efter ytterligare några försök hittar du hur du ska kunna lyfta den och du för den i halvcirklar framför dej från sida till sida, du byter till en hand när båda har svårt att nå. Du darrar av ansträngning. Emellanåt släpper du ner assietten på bordet. Efter bara några få nedsläpp börjar du vrida dej längre i sidled och inför varje släpp vänder du dig bort från tallriken och ser upp mot mig. Axlarna dras upp, du skrynklar ihop ditt lilla ansikte och för den fria handen upp mot ditt öra. Först därefter släpper du tallriken och ryser till när ljudet kommer. Sedan plockar du upp den och börjar om, sida till sida några gånger innan nästa släpp, skrynkelfejs och rys.

På några få små minuter har du registrerat en massa information, pusslat ihop, dragit slutsatser och lärt dig något om en liten del av universum. Det är så sjukt coolt att se!

Tänk om man fick behålla den lärkurvan i vuxen ålder? Vad hade ni velat lära er då?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *