Mot Pemberly!

Pemberly, alla flickors dröm inte sant? Vem vill inte bo i ett gigantiskt skrytbygge tillsammans med en stenrik knös som vann ditt hjärta genom negging?

Skämt å sido, för mig symboliserar Pemberly framförallt två saker. Det är målgången, slutet på sagan, i Elizabeths fall trygghet för sig själv och systrarna utan att gå emot hjärtats vilja. För mig ett hem som är mitt, vilket jag kan fortsätta skapa och omskapa så länge jag vill. Det är också drömmen, och början på något nytt. Till skillnad från Lizzie är jag redan gift, men jag längtar efter ett annat slags liv. Precis som hon är det inte pengar eller status som lockar, men däremot friheten som kommer av att äga sin tid, att det jag gör är till för mig och min familj, min vän eller….min by?

För det är vad jag strävar mot nu, att så snart det rimligen går, ha bytt hyreslägenhet i Göteborg mot hus i en liten by omgiven av natur. Kunna lämna heltidsarbete som anställd mot att åtminstone delvis kunna arbeta i egen regi. Och så förhoppningen att energi och tid ska räcka också för att kunna producera något av maten, kläderna och möblerna för egen hand. Vad gäller det sistnämnda  kunde jag ju låtsas ha ett ädelt miljösyfte men i ärlighetens namn handlar det helt och hållet om att jag tycker om det och att det får mig att må bra.

Jag är en sådan där person som alltid har velat vidare, som älskat att planera för förändring och drömma om sedan, när allt ska vara på plats, när jag har hittat fram. Det har visat sig att det är svårt att nå fram när målet och drömmarna hela tiden skiftar, när man dessutom är en person som går igång på så mycket. Med de levda åren, erfarenheterna lite terapi och många samtal med kloka vänner har jag börjat förstå vad jag av allt som lockar mig som som ger mig det jag behöver. Att förstå sig själv tror jag för de flesta av oss är en lärprocess som fortsätter hela livet. Med det kommer att vi har perioder där vi tar stora utvecklingssprång och andra när inte mycket händer eller vi rent av regredierar. Jag vet av egen erfarenhet att det att förstå sig själv, hur du själv fungerar, inte alltid är sådär jävla roligt. Till exempel, att efter år av kämpande som frilansande scenkonstnär förstå att jag aldrig skulle kunna skapa när jag samtidigt behövde göra allt annat man behöver rådda själv då man är sin egen arbetsgivare och producent, samt, vara vuxen. Ni vet, laga mat, ha koll på ekonomin och bete sig i största allmänhet. Det var ju en lättnad såklart att förstå och kunna ge mig själv rätten att välja bort det livet. Men det var verkligen inte ett dugg roligt. 

Det är inte heller kul att tvinga mig själv att säga nej till saker jag vill göra för att jag lärt mig, i alla fall på ett ungefär, hur stor mängd sociala stimuli jag klarar av. Det är framförallt inte gött att säga nej till någon som vill umgås när det är en person jag bryr mig om och som behöver mig. Trots detta är jag oändligt glad och tacksam för den förståelse jag har fått för mig själv då det alltid blir bättre. Det kan vara allt ifrån en lättnad till en stor sorg att behöva välja bort någonting men om det i längden gör att jag kan njuta mer av det som är och blir så är jag på plus så att säga. Och det är nog inte unikt för mig. 

Det svåraste har trots allt inte varit att göra de ovan nämnda valen. Svårast har varit att förstå vilka de var. Jag har ingen quick-fix för det eller några egentliga råd för hur man kommer dit. En del människor verkar nöjda och tillfreds från födseln och andra för evigt olyckliga och oförmögna att välja det som gör dem gott. De flesta av oss är väl någonstans mittemellan och får kämpa på bäst vi kan med att hitta rätt. Jag vill tro att jag kommit en bit på väg. Det känns så. De senaste åren har jag förändrat en hel del i hur jag förhåller mig till mitt liv. Och det sista halvåret har jag tagit flera viktiga steg mot förändring. 

Något som inspirerat mig mycket och fått mig att gå ifrån att drömma till att göra är faktiskt instagram. Därför bestämde jag mig för att starta kontot @pemberby och den här bloggen. Jag hoppas att jag genom dem ska kunna inspirera er som har drömmar men inte riktigt vågat eller klarat av att göra förändringar. Jag ser också fram emot att få kontakt med andra som precis som jag och min man är på väg att byta det välbekanta mot det okända. Jag hoppas att ni vill följa med och blir superglad för frågor, tips och hejarop. För det är läskigt att starta blogg!

Kram!